Min Blogg flyttad!
Den här Bloggen är flyttad, klicka nedan
och kika in:
Redaktörens Blogg
Välkommen att läsa mina tankar och
funderingar och gör gärna inlägg och
kommentera.
Sommarlovet-07
Nu är sommarlovet här. Och alla lärare
och elever kopplar av och tänker kanske
efter: Hur var det senaste läsåret?
Ja, hur var det? Skriv hur det var i kommentaren
här eller skriv ett mejl till mig:
tommy.wingren@dyslexia.se
Ha det bra i solen, men bli ej för brun och
inte heller för blöt när regnen kommer.
Arbetet med nytt nummer pågår!
Nu är det full fart på redaktionen. Vi försöker få ett nytt nummer klart så snart som möjligt.
Många intressanta artiklar om utvecklingsdyslexi. Internationellt har man ju länge kallat
den dyslexi som uppkommer vid läs- och skrivinslärning för utvecklingsdyslexi eftersom
den inte skall förknippas med den dyslexi som uppkommer vid skada på hjärnan, t ex
vid en bilolycka.
Skriv gärna något om vad du tycker om Dyslexia nätupplaga.
Ris och ros tas vänligt emot!
Har vi nu en konformistisk skola?
Olof Palme på
Norra Latin 1982
För många år sedan sa Olof Palme att vi gick emot ett konformistiskt samhälle där vi inte
vågade uttrycka vår mening offentligt utan det fick göras hemma i stugorna.
Jag vet ej hur det är i hela samhället men i den skolmiljö som jag vistats nu i snart 17 år
som lärare, kan jag säga att året 2007 har man inom den skolorganisation jag varit i Malmö
sedan 1998 nått Palmes värsta farhågor. Det har helt klart blivit en osund miljö där man inte
tillåter fullständig yttrandefrihet för de lärare som arbetar där. Man skrämmer lärare till
tystnad, vilket i sig är ett brott emot grundlagen och är väldigt allvarligt.
Men som mina elever säger: Vem bryr sig? Ja, inte bryr sig det kommunalråd som har ansvar
för verksamheten i varje fall, Agneta Eriksson. Hon har offentligt uttryckt att hon litar på sina
tjänstemän och inte behöver kontrollera om så är fallet att de följer de dokument som
finns för verksamheten och som styr den.
Är det likadant på din skola?
vågade uttrycka vår mening offentligt utan det fick göras hemma i stugorna.
Jag vet ej hur det är i hela samhället men i den skolmiljö som jag vistats nu i snart 17 år
som lärare, kan jag säga att året 2007 har man inom den skolorganisation jag varit i Malmö
sedan 1998 nått Palmes värsta farhågor. Det har helt klart blivit en osund miljö där man inte
tillåter fullständig yttrandefrihet för de lärare som arbetar där. Man skrämmer lärare till
tystnad, vilket i sig är ett brott emot grundlagen och är väldigt allvarligt.
Men som mina elever säger: Vem bryr sig? Ja, inte bryr sig det kommunalråd som har ansvar
för verksamheten i varje fall, Agneta Eriksson. Hon har offentligt uttryckt att hon litar på sina
tjänstemän och inte behöver kontrollera om så är fallet att de följer de dokument som
finns för verksamheten och som styr den.
Är det likadant på din skola?
Ingen dagbok och Felicia och hennes mamma
Den här bloggen är inte, som ni säker märkt, en dagbok.
Men jag skriver här lite mer spontant och kan uttrycka
sådant som jag annars inte kan säga i klartext i Dyslexia
nätupplaga där jag måste vara mer strikt.
Just nu är det Felicias mamma jag tänker väldigt mycket
på. Hon kämpar för att hennes avlidna dotter, som dog under
mystiska omständigheter på ett behandlingshem 2005 i maj
månad. Mamman menar att man dödat hennes dotter och
det är fullt möjligt att sådant kan ske på ett behandlingshem.
På psykiatriska kliniker som jag har mest erfarenhet ifrån
är det precis lika illa, vilket bevisas av den nyligen avlidna
skådespelaren Johanna Sällström, som missbedömdes på
en psykiatrisk klinik i Malmö och gick hem och tog sitt eget
liv.
Psykiatrin i Malmö har fått kritik av Socialstyrelsen och trots
detta gör man inget.
Kära makthavare, hur många skall dö av våra nära och kära
innan ni gör någonting? Måste det vara era egna nära och kära
för att det skall bli verklig action?
Stöd Felicias mamma i hennes kamp och därmed stöder ni
även så många andra som antagligen blivit missbedömda och
därmed "dödade" av den psykiatriska "vården".
Mer info: www.feliciasliv.se
Men jag skriver här lite mer spontant och kan uttrycka
sådant som jag annars inte kan säga i klartext i Dyslexia
nätupplaga där jag måste vara mer strikt.
Just nu är det Felicias mamma jag tänker väldigt mycket
på. Hon kämpar för att hennes avlidna dotter, som dog under
mystiska omständigheter på ett behandlingshem 2005 i maj
månad. Mamman menar att man dödat hennes dotter och
det är fullt möjligt att sådant kan ske på ett behandlingshem.
På psykiatriska kliniker som jag har mest erfarenhet ifrån
är det precis lika illa, vilket bevisas av den nyligen avlidna
skådespelaren Johanna Sällström, som missbedömdes på
en psykiatrisk klinik i Malmö och gick hem och tog sitt eget
liv.
Psykiatrin i Malmö har fått kritik av Socialstyrelsen och trots
detta gör man inget.
Kära makthavare, hur många skall dö av våra nära och kära
innan ni gör någonting? Måste det vara era egna nära och kära
för att det skall bli verklig action?
Stöd Felicias mamma i hennes kamp och därmed stöder ni
även så många andra som antagligen blivit missbedömda och
därmed "dödade" av den psykiatriska "vården".
Mer info: www.feliciasliv.se
Tyvärr är Dyslexia nätupplaga...
Tyvärr är Dyslexia nätupplaga rejält försenad,
men vi arbetar för att den skall bli klar så snart
som möjligt.
Hav tålamod, läsare!
Lite om innehåll i kommande Dyslexia 4/07
Vi kommer tillbaka till dyslexin i det kinesiska språket.
Kinesiska dyslexiforskare avlivar en myt om det kinesiska
språket och förklarar lite varför utvecklingsdyslexin är
synnerligen komplicerad i kinesiskan.
Och mycket annat som vanligt.
Kinesiska dyslexiforskare avlivar en myt om det kinesiska
språket och förklarar lite varför utvecklingsdyslexin är
synnerligen komplicerad i kinesiskan.
Och mycket annat som vanligt.
Dags igen
Nu är det dags igen. Arbete med ett nytt nummer.
Har du tips? Skriv då en rad!
Nu är påsken snart över och...
Nu är påsken snart över och vi har kommit ut med ett nytt nummer av
Dyslexia nätupplaga, 3-07.( Bilden ovan är med i det nya numret.)
Det som slår en i arbetet med tidskriften är att forskningen kring
läs- och skrivsvårigheter i Sverige är närmast obefintlig. Det gör
att det inte är så konstigt att en stor minoritet av våra ungdomar,
kanske 25 % procent, inte kan läsa ordentligt. Lärararna är helt enkelt
inte uppdaterade! Deras kompetens är 10-15 år gammal och det är där
som lärarhögskolorna befinner sig idag 2007, tyvärr.
Dyslexia nätupplaga, 3-07.( Bilden ovan är med i det nya numret.)
Det som slår en i arbetet med tidskriften är att forskningen kring
läs- och skrivsvårigheter i Sverige är närmast obefintlig. Det gör
att det inte är så konstigt att en stor minoritet av våra ungdomar,
kanske 25 % procent, inte kan läsa ordentligt. Lärararna är helt enkelt
inte uppdaterade! Deras kompetens är 10-15 år gammal och det är där
som lärarhögskolorna befinner sig idag 2007, tyvärr.
Det kom ut...
Det kom ut, det nya numret. Och det hade varit
intressant att veta vad läsarna tycker.
Ja, vad tycker ni?
Får jag inga kommentarer förutsätter jag att alla
är nöjda.
Nytt nummer på gång att ges ut igen
Snart kommer ett nytt nummer ut, 2/07.
I arbetet med det får vi möta det lägsta hos oss människor.
Ekonomisk konsekvens av språkligt funktionshinder och hur
funktionshindrade och deras föräldrar kan uttnyttjas av pressen
för att sälja lösnummer.
Hur lågt kan vi människor sjunka egentligen?
Allvarliga händelser
Det är inte lätt att få en diagnos. Som vi rapporterar under Senaste Nytt har ungdomar med olika former av lättare psykiatriska diagnoser, ADHD, Asperger etc, gjort sig skyldiga till allvarliga gärningar. Nu senast ett mord i USA av en yngling med Aspergers syndrom.
En tanke slår en: Är det bättre att inte ställa någon diagnos alls. Det finns forskning som tyder på det. Men å andra sidan vill man ju veta vad det beror på att man uppför sig som man gör.
Ja, finns det någon som har en lösning på detta? Vi vill väl våra ungdomar bara väl? Vi alla i hela världen. Eller?
En tanke slår en: Är det bättre att inte ställa någon diagnos alls. Det finns forskning som tyder på det. Men å andra sidan vill man ju veta vad det beror på att man uppför sig som man gör.
Ja, finns det någon som har en lösning på detta? Vi vill väl våra ungdomar bara väl? Vi alla i hela världen. Eller?
Det har inte hänt något på snart 20 år
Specialpedagogikforskningen och särskilt dyslexiforskningen är bedrövlig.
Det senaste intressanta som hänt på dyslexiområdet i Sverige är när Ingvar Lundberg var med i ett projekt tillsammans med läkare och undersökte elever som hade dyslexi och den avvikelse som man påstår finns i tinningloben, planum temporale. Det var kära läsare år 1989. Det är snart 20 år sedan!
Bortsett från en intressant avhandling av Jan Alm har inget hänt. Ingenting som har betydelse för läraren på fältet.
Så befinner sig ju också specialundervisningen ute i våra skolor på 1980-talet. Riktigt bedrövligt för våra elever, som behöver kompetenta och uppdaterade lärare.
Svårt att hinna med
Det är svårt att hinna med min Blogg.
Det är för det mesta roligt arbete med
Dyslexia men då och då är det hårda
tag gentemot ett mindre antal kommuner
som inte sköter sina betalningar. Vilket
föredome denna minoritet är!
Jag tycker det är mycket illa när kommuner
behandlar små aktörer som Dyslexia illa.
Kan inte kommunerna ge ett nyårslöfte:
"Vi skall behandla alla leverantörer lika,
små som stora."
Vi är nog många mindre leverantörer som
hade uppskattat det.
Alla dessa amatörer!
I dag publicerar vi en nyhet där en psykolog och
hemspråkslärare översätter dyslexitest. Hur
tänker dessa människor? Är inte dyslektiker
värda test som är noggrant utprovade och
som vilar på vetenskap?
Horribelt!
Mycket snart kommer ett nytt nummer av Dyslexia nätupplaga!
